torsdag 30 juni 2011

Skakar

Oj vilka dagar!

Gårdagen var äckligt jobbig pågrund av så många saker att hinna göra. Jag och Sofia hade häcken full från morgon till kväll, och när jag satt ner hos mamma o pappa på kvällen och skulle äta lite så bara skakade jag, kände mig så stressad över allt.
Idag har också varit en dag full med saker att göra men har varit lite lugnare tack o lov. Men jag känner mig långt ifrån lugn då jag vet att det är så mycket framöver.

Imorgon så ska Deli flytta till Söderå och hon kommer trivas så bra, alla trivs bra i Söderå! :) Och sen ska Moose Love följa med till Söderå också, som sällskap och ridhäst om man har kompisar osv som vill hänga med ut när Deli ska tränas osv. Och jag måste ju ha sällskap eftersom inte Deli kan stå själv.

Längtar tills Eva kommer hem, ser fram emot att få rida ut tillsammans och träna tillsammans, det har jag saknat mest från Söderå, det är våra turer i skogen. Oj så roligt det kommer bli igen, ser verkligen fram emot det :)


Och nu när Deli flyttat så kommer träningen verkligen igång på allvar och jag är så laddad för att köra igång :D

Har även röntgat foten idag, och på tisdag ska vi till Umeå för att träffa läkaren, spännande! Mamma och jag har pratat lite om operation, beror hur allt blir med utbildningar osv, men allt löser sig alltid till det bästa.

Jag har tänkt mycket på det hästprataren har pratat med mig om, och det har verkligen gjort gott, det känns nu att jag verkligen har gjort som hon har sagt, och det har gett resultat, bra resultat som gör att jag mår så mycket bättre. Jag tar saker på annorlunda sätt och saker som händer blir inte som förr, jag tar dem på ett annorlunda sätt och ja, svårt att förklara. Men jag mår mycket bättre, och det har jag mycket att tacka henne för.

tisdag 28 juni 2011

Tisdag

Jobbat lång dag idag, lagomt trött när jag slutade, än fast jag sovit bra inatt konstigt nog. Somnade till en film igår kväll och vaknade när väckarn ringde, och det är ovanligt, och med allt runt omkring så trodde inte jag att ja skulle få sova nånting alls.

Efter jobbet så åkte jag och Fia till Söderå o hälsade på, kikade lite saker som ska göras osv innan allt är i hamn, men skam den som ger sig.

Utan Sofia skulle jag falla, den saken är säker! Tack för att du är du, för att du finns där och alltid ställer upp! :) Tänk om alla hade en vän som dig. Jag har den lyckan att få ha dig som vän iaf.

Mycket som är i huvudet just nu, men allt löser sig alltid och allt som sker, sker av en orsak.

Jag hoppas du förstår att det inte är så lätt för mig heller!

Imorgon är en fullspäckad dag, vet knappt hur jag o Fia ska hinna andas! Men vi ska klara det :)

Trodde faktiskt jag skulle kunna be dig om några småsaker, men har insett att det är omöjligt, och det är ju synd, vill inte att det ska bli såhär.

måndag 27 juni 2011

Måndag

Jobbade långdag idag, dagen gick rätt sakta då det var så lugnt men till slut så var dagen till ändå och man fick kliva ut i det fina vädret.
Jobbar imorgon med och sen är jag ledig i två dagar, och det behövs verkligen, få andas och tänka lite.

Känns skönt att ha tagit upp kontakten igen och jag tänker inget alls på det som hänt, man måste gå vidare och glömma det som hänt. Och det känns väldigt bra, framförallt som det är nu, nu behöver jag verkligen dig.

Sofia, min egna lilla fia! Utan dig skulle jag springa baklänges och inte ha en aning om vilken väg jag ska vika in på och om huvudet ska vara upp eller ner, men med dig vid min sida så känns allt rätt och jag har koll på mig själv, jag kan andas och finna lugnet.

Nu vandrar jag runt i ingenmansland, och när som helst, kommer jag falla, och då faller jag rejält.


Om jag faller, tar du emot mig då?

Det känns som om allt kan komma nu, det jag inte sörjt tidigare med Challe osv, har en känsla att allt släpper ner som en bomb nu.

Challe - när jag lägger mig ner o blundar så kan jag se hur du ligger ner i hagen och jag sitter där bredvid dig, och det är bara vi. DET skulle jag behövt nu.

Jag är rädd

onsdag 22 juni 2011

Oj

Var ett tag sen jag uppdaterade, ska bli ändring på det!

Har börjat sommarjobba nu, på björkhem i Gideå. Känns bra att man varit där förra året så man har någorlunda koll iaf, fast en del är ändrat, men man lär sig med tiden :)

Har hunnit med att rida på Deli en sväng längs vägen medans Sofia gick bredvid och den hästen gör verkligen ingenting, förutom när hon snubbla, tappa balansen och kände att ja blev lite osäker, men det var helt o hållet mitt fel, vi förstod inte varan helt enkelt.
Har fixat försäkring på Deli nu, känns bra om det skulle hända nåt, så är det värt det i längden.


Har gjort en sak som jag inte trodde jag skulle göra, men det har snart gått ett år och det kändes så bra efteråt, jag saknar den tiden så mycket och tyckte det var dags att det hände något än att bara låta allting vara, man måste lämna saker bakom sig och gå vidare, man kan inte stå å stampa på samma ställe.
Det kändes som en lättnad att få ha pratat med dig, allt kändes såå bra! :)


Sofia, min egna dräng och bästa vän, vad skulle jag göra utan dig? Jag är tom på ord, du betyder så enormt mycket! Tillsammans ska vi klara allt, för tillsammans är vi oslagbara! :)

Hoppas hoppas hoppas vi kommer in på utbildningen, men jag hoppas först o främst att du kommer in, sen om jag kommer in är en bonus, men du är viktigast och du går först. Du är värd denna utbildning! :)

Sen finns det en sak som gör mig så förbannad. Att folk bara ser pengar, går inte att resonera med. Sen om man snällt säger till om en sak, då blir den personen i fråga helt rasande osv. TRAGISKT!

torsdag 16 juni 2011

Träningsvärk

Ajaj, snacka om träningsvärk sen gårdagens ridlektion på Golden.

Men ack så roligt det var och enormt givande, Lena höll måttet, jag fick verkligen jobba stenhårt och det resulterade med en väldans träningsvärk och blåsor fulla händerna.
En sak gör mig arg o irreterad under ridningen, det är när det krävs mer av mig i dressyren, och jag blir så arg på mig själv när jag verkligen försöker, men benet följer inte mina krav och gör inte som jag vill.
Lena var på mig rejält igår och jag kämpade verkligen, men det blir inte som jag vill.

Men jag ger mig inte, jag ska lyckas få den hästen att gå som en klocka, med mer styrka i benet så ska vi klara det! :)


Imorgon ska jag och Sofia dit och rida igen, ska rida ut en lugn tur sen rida i ridhuset en stund. Blir ingen hårdträning med Lena, för det klarar jag aldrig med denna träningsvärk, haha!

Sofia måste tro att jag är knäpp ibland, jag har mina galna stunder!

Med tiden får vi se hur allt blir!


oj måste ju berätta att jag åkte runt på Deli en stund i hagen igår också, så duktig så, våran deli gumma! :)

tisdag 14 juni 2011

Som ett barn på julafton

Ååhh jag ska rida imorgon på förmiddagen, och jag längtar så jag vet inte vars jag ska he mig nånstans, som ett litet barn på julafton.
Samtidigt är jag rädd, rädd att allting ska misslyckas och att jag inte klarar nåt.

Det är väl snart två månader sen jag satt på hästryggen, det jag kan minnas är smärta blandat med Challes trygga steg och känslan att sitta på hans rygg.
Det är en sak som jag tror kommer komma tillbaka imorgon, tanken på honom. Hittils har allt känts bra, men har en känsla att detta kan bli en sak som för mig tillbaka i tiden.
Detta kan väcka nåt som jag gömt, för jag har bara gått o väntat på att jag en dag ska falla ihop.


Tänk om jag tappar hans rytm i kroppen och hur vi dansade fram på lägdan förra året.

Men ändå så ser jag verkligen fram emot ridlektionen, då jag ridit Golden så mycket förut.

Nervös

Idag har varit en bra dag, har varit på arbetsförmedlingen och fixat klart med en del papper inför sommaren o hösten, och än om det inte skulle bli som jag har tänkt i höst, om jag ej kommer in, så finner jag en annan väg att välja så det blir bra, vilket som så känns allt bra!
Sen var och o Sofia hos Deli och körde henne bara en kort bit, jag ville se så vagnen o selen passade, och allt var såå bra! Jag kände mig så glaaad!
Nu är vi verkligen pågång och inget kan stoppa oss nu, vi tre är ett oslagbart team. Vi har våran team låt, alla får passa sig när vi ska fram! :)


Har bokat in en privatlektion imorgon på Golden, och jag är rakt nervös. Det är sååå längesen jag red "riktigt" och jag är inte där för att lalla runt, utan jag ska minsann ha ut nån av lektionen, och det vet Lena :) Sen hoppas jag att jag o Sofia tar en uteritt på fredag! :)

Har fått en tid i Umeå också, dock blev jag förvånad då jag ska träffa samma läkare som tidigare, och jag vet redan vad hon tycker. Och som jag fattade läkaren skulle jag få träffa en kille. Men som mamma hade fattat det så jobbade han inte på ortopeden, så han kanske kommer vara med på denna träff, vilket jag hoppas!

Dock blev det väldigt nära, om ca tre veckor ska jag dit. Har bestämt mig att tiden innan dess ska jag skriva en smärt dagbok och har bestämt mig för att ändå pressa foten och se vad jag klarar av osv. Och nåt jag vill veta är om en operation skulle misslyckas, vad händer då? För det gäller för mig att väga för o nackdelar med allt. För jag orkar inte fortsätta såhär.

Allt känns så bra, nästan för bra, känns som om jag bitvis svävar fram, men i samma veva känns det som om vilken sekund som helst skulle jag bara kunna ramla ihop och ge upp, den känslan skrämmer mig lite, jag är rädd, rädd för att misslyckas med allt, rädd för att inte klara av nåt och bara falla, rädd för att en dag stå där ensam och inte ha kommit någon vart.

I samma veva ger Sofia mig ett stort intryck och driv, för ensam att få fram en travhäst kan ta väldigt lång tid för mig, allt beror på foten, men att ha henne vid min sida och att hon ska sköta den mesta ridningen, gör att jag våga hoppas, jag vågar tro att jag klarar detta. För det skulle betyda så mycket, att få komma till mål, och visa och själv se att detta klarar jag, det skulle vara ett stort steg för mig.

Hoppas du förstår Sofia vilken stor pusselbit du är i mitt liv, du fyller upp ett rum i mitt hjärta som alltid varit tomt, men när du klev in i mitt liv så fylldes det direkt. Med dig som medhjälpare vågar jag tro, jag vågar hoppas och jag går in med inställningen att detta klarar vi.

måndag 13 juni 2011

Den bästa helgen

Jag har haft den bästa helgen på länge med den bästa Sofia. Jag tänker inte skriva ner allt vi gjort för det är en massa olika saker. Men oj vilken bra helg.
Vi har blivit som barn på nytt, jag sov över hos henne två nätter sen sov hon hos mig en natt.

Jag tror att vi är såna som skulle kunna umgås hur mycket som helst och aldrig bli less på varan, så känns det.

Otroligt hur det kan vara såhär, vi har trots allt aldrig pratat eller träffar varan på minst 10 år! Och helt plötsligt så är vi hur bra kompisar som helst, som vi alltid känt varan, och vi är så grymt lika med i stort sett allt, lite halv äckligt :P

Jag har fått upp Sofia på Delis rygg två ggr och båda två är så grymt duktiga. Normalt hade jag själv ridit in henne, då jag alltid gör det själv med alla hästar jag hållit på med. Men nu med allt problem med foten osv så vill jag ej göra för mycket, och Sofia är den jag vet jag kan lita på till 110% och veta att hon gör allt rätt. Jag skulle inte ens behöva vara där, jag är säker hon skulle klara av att rida in henne helt själv. Vi har samma tänk gällande hästarna och hanterar dem likadant.

Deli är min skatt, allt jag har och min drivkraft för att jag ska orka och fortsätta kunna drömma och aldrig ge upp. Hon gör att jag vågar hoppas, jag kommer aldrig ge upp, jag ska kämpa in i det sista. Men att lämna henne i Sofias händer är för mig inget problem, jag kan sova lugnt och känna mig trygg. Båda dom två är lika viktiga för mig!

Sen jag började umgås med Sofia har jag fått en annan syn på livet kan man kalla det. Jag ser så mycket mer positivt och jag känner mig så mycket gladare. Jag ser saker annorlunda och vissa saker har framgått mer tydligt, jag känner mer och mer att jag vet vad jag vill och vad jag kan. Hon är min drivkraft till att kämpa för det jag brinner mest för.

Jag kan säga helt ärligt att hade Sofia inte funnits vid min sida när allt hände med Challe, har jag tagit det så mycket hårdare. Men allt kändes så bra nu, jag var fast och nöjd me beslutet och ångrar inget. Men då hade jag en värdefull vän vid min sida!

Jag vet att skulle jag falla och inte orka mer, då skulle hon finnas där o göra allt för att dra upp mig, än vad som krävs skulle hon finnas där. Hon skulle kämpa för mig i motvind och i medvind.

Svårt att förklara allt, men jag hoppas alla får uppleva att ha en vän som Sofia, dom växer inte på träd!

Imorgon ska jag ta ner speedcarten till stallet, för vi ska ut o köra Deli för första gången sen "olyckan", ska bli så roligt o börja träna henne på allvar nu :D

På fredag ska vi eventuellt till Bjästa o rida ut, det blir första ridturen på många veckor och jag hoppas det går bra, för någon ridtur i månaden bara måste jag klara av. Jag tänker inte släppa det största intresse i mitt liv, det gäller bara att anpassa ridningen till det jag klarar av, om det så ska vara en skrittur i skogen 1 gång i månaden, då gör jag det, aldrig, aldrig, tänker jag sluta kämpa!

Sen finns det alltid dom som snackar bakom ens rygg och det går en massa skit hit och dit. Och JA jag har tagit bort en häst ur mitt liv, han springer på Trapalandas gröna ängar och visar vem som är kung. EN AV ORSAKERNA till varför det blev som det blev är för att jag inte kunde rida längre, rida kan jag, men inte 4-5 dagar i veckan som Challe krävde. Och han mådde inte bra av att bara gå i hagen, han blev bara olycklig. Och jag mådde dåligt varje gång jag försökte rida men allt blev bara värre. Och det tog emot nåt hemskt det jag gjorde, det var jobbigt, att min fot ska förstöra mitt liv mer och mer. Men bara för att jag fick avsluta en saga i mitt liv, så tänker jag inte avsluta mitt liv helt med att sluta helt. Att ge upp, det existerar inte hos mig, allt går om man vill, man måste bara hitta en lösning för att det ska funka för just mig.

Sen är det så tydligt vissa ggr, hade jag suttit i rullstol så hade alla förstått mina problem mer. Men nu när jag har två ben att gå med så tror alla att jag är så himla normal, och jag blir så less på det. Att det ska snackas skit om allt möjligt, det hade ni inte gjort om jag satt i tex rullstol.

Och jag ser det bara som så, dom som snackar hit o dit, det är inte jag som har problem, det är dom själva som har så enormt lite att göra så jag får ta skiten för de. Men det verkar finnas dom som är så väldans intresserad av mitt liv ibland.
Framförallt när det kommer till order häst och fot!

torsdag 9 juni 2011

Varm dag!

Snacka om väderomslag till det varmare vädret igår. Jag gillar inte denna värsta värme riktigt, bara äckligt varmt och man kan inte göra nåt. Men efter en lång tid av lite svalare väder var de rätt skönt med värme, förutom på kvällen när man ska sova...

Jag o Sofia åkte till Deli senare på kvällen igår, men var fortfarande så varmt så vi drog iväg o käka en enormt mjukglass. När vi kom tillbaka hade de faktiskt blivit lite svalare så vi fot ur och tömkörde sen longera vi lite, men syns på henne att hon stör sig rätt mycket på alla äckliga flugor osv! Men hon var ändå väldigt duktig, våran lilla stjärna! :)
Sen fick hon sova inne för natten, hon har gått ute många nätter nu, så skönt för henne att komma in och så koppla av en natt.

Fick några presenet av bästa Sofia, dom kommer jag ha användning av :D TACK snälla du! :)

Sen fick jag veta en plan som vände min värld typ, hehe! Ne men jag blev väldigt glad och mera taggad, det gjorde min dag! :)

Är riktigt laddad för att skriva tränar provet nästa vecka.

Tänk om allt skulle falla på plats, med skola, hästar, trav osv. Vilken dröm! :)


Det kan inte vara lagligt att ha en så bra vän som jag har! :) Hon gör min dag, varje dag! :)

onsdag 8 juni 2011

Vilken dag!

Gårdagen var verkligen full och med inslag av stress, men med Sofia kan man aldrig har tråkigt så vi matchade dagen på ett bra sätt! :)

Först var jag på stan för en del ärenden och en sväng ut på solänget för lite småsaker. Sen åkte ja o köpte sallad och åkte sen hem till Sofia för att äta lite, sen drog vi iväg på husvisning, skruttet hus, enda som var hyffsat bra var stallet, fast då var allt redan sålt, liten chock man fick :P
Sen åkte vi på skokanonen och ut därifrån kom vi med likadana skor, haha ;)
Raka vägen till Solänget där vi fick se Ivarsjoker ta en strålande 6eplats på nytt rekord. Han är så duktig. Han som inte ens gått ett provlopp så han har nog inte fattat vad allt går ut på än utan springer runt där och glänser och är så duktig. Han kommer bli en väldigt fin travare och det är Eva & Anders så värda att få en stjärna! :)
Sen direkt när Jokern gick i mål så åkte vi på nästa husvisning, såååå fiiint och med möjligheter!Men de va ju int gratis..!
Efter husvisningen åkte vi till Deli, masserade igenom vänster sidan, VILKEN SKILLNAD! Hon reagerar knappt för något nu när man trycker med händerna. Endast på ett ställe hon skjuter undan ryggen och det är där naprapaten sa att ryggen tagit mest stryk, så vi fortsätter hålla på så ska det snart bli bra. Tanken är att börja sitta på hennes rygg till helgen! :)

Längtar så tills vi får se Deli springa på banan.

Till veckan ska jag skriva tränarlicensprovet, sen har jag o Sofia lite planer, eller jag har och Sofia är en stor del av det ;) Har man en så bra vän som Sofia och så mycket hjälp jag får, då är det en självklarthet med det jag planerat! :)

Skulle aldrig klara mig utan dig Sofia! :D


Idag är det väldigt varmt, ska strx sätta mig uppe på lilla balkongen och sola och läsa en bok, sen ikväll så ska jag till stallet med Sofia och tömköra Deli! :)

söndag 5 juni 2011

Vilken dag!

Oj vilken dag, är helt slut i huvudet, men lärorikt och bra träning för Deli.

Hans kom ut kl 11 för NH träning med Deli och både jag och Sofia har varit fullt fokuserad på honom, och Deli har varit duktig.
Han sa att hon tål väldigt mycket, vilket syndes i vissa moment då han fick "väcka" henne lite.

Redan när han började grunderna i boxen så blev jag tårögd. Alla tankar föll på vackra Charles De Gaulle, jag minns så väl hur vi tränade NH och vilken fin kommunikation vi hade. Hur han följde mig överallt och hur lätt han var att jobba med från marken.
När jag såg Hans ute på ridplanen med Deli och hur han jobbade, kunde jag känna känslan i kroppen nör jag jobbade med Challe, precis som han var med mig, jag såg han framför mig och hur vi utförde alla övningar och alla övningar gick galant. Det var en jobbig känsla, men samtidigt en varm känsla då han var med mig där när Hans tränade Deli.

Och att se hur Deli utför alla moment osv och hur hon reagerar osv så har jag dragit en slutsats att jag har haft världens bästa läromästare i Challe, han har verkligen lärt mig mycket inom NH då han var så lätt att jobba med och så snabb i signalerna.

Att se Hans jobba med henne, kunde jag känna att där gjorde jag så med Challe och just ja, sådär gjorde jag då osv.

Vi har haft en väldigt lärorik dag och det var stor skillnad på Deli när Hans var klar. Nu ska vi fortsätta jobba vidare med våra mål, vi är väldigt taggade för framtiden :)


Igår så var Sofia här, och snacka om roligt vi hade! När vi åkte från stan så hitta Sofia på lite bus så ja höll på vika mig av skratt, fick nästan stanna bilen, så roligt var det, och Sofia hade väl ännu roligare! När vi kom hem så åt vi oss mätta på massa god mat, Sofia grillade såååå braaa! :) Sen fick vi för oss att starta gammoppen och va ute och gasade med den samtidigt som vi letade katterna som varit borta i två dagar. När Sofia startade den första gången o körde ivög så fick jag lägga mig ner på backen, så mycket skrattade jag! :)
Sen blev det filmtajm och tog en paus efter en film och tog en biltur med Brunte för att leta katter, vi tog även en sväng mot Skillingen och fick se ett rådjur med tre småa pluttar, som inte alls var gamla, inte mer än en vecka! Och sen fick vi se en ölg som inte uppskattade oss som störde mitt i käket.
Jag har nog aldrig skrattat så mycket någongång som jag gjorde igårkväll. Jag o Sofia har så himla roligt ihop, vi är så himla lika i allt så de är nästan äckligt. Jag har verkligen hittat en super bra vän som jag hoppas alltid kommer finnas vid min sida! :)


Håller på bli galen på att vänta på ett brev från Umeå, vill veta om jag får tid snart eller om det är lång väntetid. Ser fram emot att få höra vad den specialisten säger och tänker. Alltid bra att få höra olika läkares utlåtanden, och detta är den tredje läkaren jag träffar så ska bli intressant.

Nåt jag märkt av är att än fast ja inte gör nåt om dagarna nu, jag rider inget alls och jag överanstränger inte benet för fem öre. Det enda jag gör förutom att röra mig runt i huset osv är den dagliga promenaden med Deli i ca 20 -30 min.
Och igår när jag inte gjort nåt alls på hela dagen då Deli vilade, så ändå på kvällen har jag en enormt värk.

Jag har mindre press på mig nu och tar det mycket lugnare med en häst, jag mår bättre då jag får vila mer.

onsdag 1 juni 2011

Staden igen

Igår blev det ett besök på stan igen, denna gång för att träffa Emilie och lille Felicia, som man för övrigt träffar alldeles för sällan, så det var väldigt trevligt. Fikade på UH sen hann vi med att gå på stan ca 3 timmar innan det blev middag på subway tillsammans med Emilies mamma, var väldigt trevligt.
Sen åkte jag till stallet och fixade för kvällen och sen kom Sofia, vi skulle ha tömkört men Deli hade såklart trampat av sig en sko och dragit den sned så hon fick vila, för hennes hov var hel o fin så ville ej förstöra den. Niklas ska få rikta till skon idag ska jag slå tillbaka den imorgon.
Istället fick hon en stor massage genomgång och man märkte sån stor skillnad på henne efter massagen, innan var hon väldigt stel men efteråt var hon mjuk och fin :)

Nu ska jag strax åka på Ica i Husum och handla lite, sen städa här hemma och storstäda garderoben.


Sofia sköter Deligumman ikväll! :)

Imorgon ska vi åka till Söderå och stannar troligast till lördag, på fredag ska jag och mamma på Ikea och birsta, ska bli roligt att åka dit och kika om man hittar nå bra kläder på rea osv. Hittade tre fynd igår på stan, tre plagg för 150 kr! :)

Igår fick jag träffa och prata med en person som genomgått en del operationer och även har ett medfött fel, det var så skönt att få prata med en som verkligen förstår och vi ser på sakerna hur samma synvinkel.

Förstår att det snackas hit och dit, men det är så skönt, jag bryr mig inte ett dugg! Ni får tycka och säga vad ni vill, jag hade mina orsaker och anledningar till att det blev såhär och jag vet att det blev bäst såhär. Jag ångrar inte mitt beslut alls, utan jag står för det och spelar ingen roll vad någon säger, ni kommer aldrig få mig att må dåligt eller kunna trycka ner mig som person för det jag valde att göra. Ni som inte förstår och delar mitt beslut, inte mig det är synd om, utan det är ni som har problem, inte jag, när ni inte har annat att snacka om än det jag gör.

Hoppas ni alla har en bra dag, det ska jag ha!

Ta vara på era vänner. Jag har vänner som jag vet alltid finns där och jag skulle vandra genom eld för dem, dom gör mig så glad och lycklig!