Ååhh jag ska rida imorgon på förmiddagen, och jag längtar så jag vet inte vars jag ska he mig nånstans, som ett litet barn på julafton.
Samtidigt är jag rädd, rädd att allting ska misslyckas och att jag inte klarar nåt.
Det är väl snart två månader sen jag satt på hästryggen, det jag kan minnas är smärta blandat med Challes trygga steg och känslan att sitta på hans rygg.
Det är en sak som jag tror kommer komma tillbaka imorgon, tanken på honom. Hittils har allt känts bra, men har en känsla att detta kan bli en sak som för mig tillbaka i tiden.
Detta kan väcka nåt som jag gömt, för jag har bara gått o väntat på att jag en dag ska falla ihop.
Tänk om jag tappar hans rytm i kroppen och hur vi dansade fram på lägdan förra året.
Men ändå så ser jag verkligen fram emot ridlektionen, då jag ridit Golden så mycket förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar