Måndag

Jobbade långdag idag, dagen gick rätt sakta då det var så lugnt men till slut så var dagen till ändå och man fick kliva ut i det fina vädret.
Jobbar imorgon med och sen är jag ledig i två dagar, och det behövs verkligen, få andas och tänka lite.

Känns skönt att ha tagit upp kontakten igen och jag tänker inget alls på det som hänt, man måste gå vidare och glömma det som hänt. Och det känns väldigt bra, framförallt som det är nu, nu behöver jag verkligen dig.

Sofia, min egna lilla fia! Utan dig skulle jag springa baklänges och inte ha en aning om vilken väg jag ska vika in på och om huvudet ska vara upp eller ner, men med dig vid min sida så känns allt rätt och jag har koll på mig själv, jag kan andas och finna lugnet.

Nu vandrar jag runt i ingenmansland, och när som helst, kommer jag falla, och då faller jag rejält.

Om jag faller, tar du emot mig då?

Det känns som om allt kan komma nu, det jag inte sörjt tidigare med Challe osv, har en känsla att allt släpper ner som en bomb nu.

Challe - när jag lägger mig ner o blundar så kan jag se hur du ligger ner i hagen och jag sitter där bredvid dig, och det är bara vi. DET skulle jag behövt nu.

Jag är rädd