Torsdag

Tog en kort ridtur på Moose idag, kände bara för att komma ut. Känslan av att sitta på Moose rygg går inte jämföra med nåt just nu. Jag och Moose har känt varann i sex år och jag var den som red in honom. Jag känner varenda del av honom och kan lätt räkna ut vad han skulle va rädd för under en ridtur osv. Och det gör mig så säker när jag rider honom, jag kan njuta till max och veta att han tar mig tryggt fram, att börja trava den första gången under ridturen, släppa tyglarna långa och bara njuta, det är frihet, att han håller samma lugna takt och bara finns där.

Imorgon ska jag fixa klart hästarnas beteshage så dom får mera gräs. Sen ska jag till stan, äta lunch med Ida på stan och sen blire väl att ränna runt lite där och se om man hittar nåt skoj. Ska åka till Gideå och skriva på sista lönerapporten och ska förbi försäkringskassan och se vad dom har för beslut om min aktivitetsersättning osv.

Det känns som om jag går runt, runt utan slut

Jag har ingen aning om hur helgen slutar, tidigare så var det så mycket planer men allt verkar ha runnit ut i sanden och jag orkar inte alltid ta tag i allt och fråga om allt. Så jag tänker bara flyta med och häromdagen bestämde jag o Ida för att hitta på nåt så det är bestämt iaf och vi är bra på att hitta på impulsiva saker så man vet aldrig hur en dag med henne slutar, haha.

Jag vet inte ens just nu vad jag ska skriva här, känner inte för nåt, jag bara är och finns här.

Märks hur allt slutar

Du har alltid brytt dig, alltid förstått och lyssnat, aldrig dömt, tagit mig för den jag är och accepterat allt runt omkring.