Galna kvällar!

Har haft ett par kanon härliga dagar med Fia och dom behövdes verkligen för att få tänka på annat för ett tag.
Och ack så roligt vi haft!

Spelar sällskapsspel tills sent in på natten där vi verkligen lärt känna varandra på djuuuupet! Ätit korv med bröd mitt i natten, haft en massa tjejsnack, letat falukorv på Ica osv!

Jag har skrattat för flera år känns det som. Alla borde ha en vän som Fia. Vi två matchar varann så bra och det är så himla skönt att ha en vän man verkligen kan säga allt till och inte behöva tycka nåt är pinsamt eller konstigt att säga, till Fia kan jag verkligen säga vad som helst och jag litar på henne.

Om det går lätt, så är det rätt!

Jag uppskattar så mycket att du finns och i stunder som dessa när jag har det totalt kaos i hjärnan så underlättar då så mycket för mig, skulle aldrig orka utan dig Fia!

Nu har jag ett par dagar framför mig då jag ska hinna med mer än vad jag egentligen kommer klara av, men jag måste. Ska nåt hända så måste jag börja nånstans. Ser verkligen fram emot min träff med hästprataren, men denna gång blir det inget prat med hästar, utan ett prat med mig, jag måste få ur mig så mycket och ha någon som kan få mig att vrida o vända på allt, det behövs verkligen just nu.

Boken är rätt bra, har förstått rätt mycket den senaste tiden och för varje kapitel som går så känns de snäppet bättre, men jag vet fortfarande inte om hur boken slutar och hur nånting alls blir. Jag har accepeterat förklaringar och saker som stått och läser nu boken i en lugnare takt. Men samtidigt är jag rädd, rädd för att aldrig komma till sista kapitlet, är rädd för att lämna boken som den är och ge mig av, jag är rädd att lämna nåt som jag vet inte vad.

Snart tar jag mig en minisemester till hemlig ort, ska bli skönt att komma iväg o koppla bort allt här hemma. Sandra o pappa sköter mina hästar medans jag är ute o ränner. Åker söndag natt och vet inte exakt hur många dagar jag är borta, allt beror på vad som händer o sker.

Jag är rädd, rädd för att vika av på fel vägskäl!