Fortfarande rätt

Mitt beslut känns fortfarande helt rätt, och ångrar inte det jag gjorde. Det är klart man saknar Challe enormt mycket, men vi fick två helt underbara år och delar så många fina minnen tillsammans som ingen kan ta ifrån oss.

Jag mår ändå otroligt bra efter allt som hänt, ibland funderar jag om man får må så bra som jag gör? Men å andra sidan kanske det är så att jag verkligen tog rätt beslut och fattade rätt val. Jag har mindre press på mig nu med bara en häst och rider inget alls just nu så foten vilar väldigt mycket.

Jag vet att det alltid kommer finnas personer som tycker jag tog helt fel beslut, som inte alls fattar hur jag kunde göra så. Men det är mitt beslut och jag som får leva med det, och jag hade mina anledningar och orsaker som gjorde att jag beslutade mig för det här. Och när personer själv inte lever som jag gör, så kan dom aldrig komma och säga om det var rätt eller fel. Detta var rätt för mig, detta var rätt för oss.

Vissa kanske kan förstå min situation nu också, att jag faktiskt har problem med foten/knäet, kanske kan inse att ja inte säger det som en anledning för att slippa vissa saker, utan jag har faktiskt mycket problem, så mycket att jag beslutade mig för att låta en stor del av mitt liv skiljas från mig!

Jag är glad att han kom in i mitt liv och att vi fick dela en tid tillsammans. Mitt hjärta är fullt av kärlek till honom och det kommer det alltid vara, för han var speciell, han var Challe, han var den man alltid kunde luta sig mot och känna att JAG lever, och du finns här bredvid mig. Vi hade en fin kommunikation och han hade alltid stenkoll på vars jag var.
Hans själ kommer alltid leva vidare inom mig och jag vet att han en dag kommer finnas hos mig igen. Jag tänker inte ramla ihop och inte orka kliva upp igen, jag tänker framåt, är glad och minns all vår tid med kärlek, för Challe hade inte velat att jag skulle brytit ihop och bara stängt av allt. Han hade velat att ja skulle fortsätta leva som innan och låta Deli ta hand o mig nu, för hon har så mycket att visa mig.

Jag är Sofia evigt tacksam för all hjälp i tisdags, det blev en väldigt lång dag och en sorgsen och tung dag men vi tog oss igenom den och vi hade varandra.

Challe ska få en hedersvägg på mitt kontor med massor av fina bilder och hans vinnartavla från hans första seger som jag fick av Kent. Han ska alltid finnas med oss och han kommer aldrig att bli glömd.

Han var så fin i tisdags. Fläta med en grön rosett på, lädergrimman och vita bandage, han skulle få avsluta sina dagar som en kung. Han var så lugn medans vi fick stå i en box och väntade, han visste nog vad som skulle ske, han bara stod där och bitvis halvsov.
Jag fick följa med tills alldeles innan rummet, där fick vi säga hej då, och jag minns att han stod där och såg lite skärrad ut när gubben höll i honom, han vände bara huvudet emot mig och kollade på mig, för som alltid, så ville han ha stenkoll på mig, alltid veta vars jag var och att jag fanns där bredvid honom.

Charles De Gaulle - jag vet att från hästhimlen kommer du alltid ha koll på vad jag gör och hjälpa mig att fatta rätt beslut genom livet.

Tack för allt!