Han jag kallar Kungen <3 Challe har blivit den jag kallar kungen, men han har sina dagar, ibland älskar jag varje steg han tar, men igår visade han en sämre sida och jag blir mindre glad. Och då kommer allting upp, är det rätt eller gör jag fel osv? Men ändå när vi rider intervaller osv som för några dagar sen då jag släppte på han på solänget sidan, han gick som en klocka, det kändes som allt stod still och vi bara flög än en gång. Det var det snabbaste jag ridit på han någon gång, det var riktigt mäktigt på ett vis. Jag var så lycklig! Då känns det som om jag gör helt rätt, han verkar fortfarande älska de. Men sen vissa dagar tjurar han mer, dock började det sen medryttaren började rida, då fick han dessa dumheter, så det kanske inte sitter i mitt beslut. Men nu är det bara jag som rider honom så jag hoppas han blir sig själv till slut. Men jag längtar till sommaren då han får åka till svärföräldrarna på sommarkollo, det kommer han behöva. Få bo ute på landet och bara leva! Då kommer han må gott! Strax ska jag ta och göra iordning mig, sen åka till Husum o hämta upp Mimmi, var år o dar sen vi umgicks, så ska bli roligt att ses igen. Sen styr vi bilen mot staden. Jag ska på flúgger o köpa lite saker, sen till stallet. Hade tänkt köra Deli men bestämde mig för att rida en sväng idag, sen köra henne imorgon och på söndag. Nu är vi pågång! :) Hon har det dära extra som gör att jag känner mig trygg. När jag o Sofia senast körde henne visade hon vilken trygg o klok häst hon är! Och dom gillar jag! Dock längtar jag inte till sommaren, har på känn att det kommer bli en tuff sommar för mig. Heltidsjobb plus hästar osv. Men jag ska klara det! Men det blir inte ork till mycket annat, jobb, hästar o sängen. Ibland skrämmer det mig, ibland klarar jag ingenting, jag behöver inte ens anstränga mig och jag kan knappt gå på kvällarna, benen bara viker sig. Häromdagen vaknade jag med de, skrämmer mig en aning. Jag vill träffa ortopeden nu! Ska se till att få ta nya röntgen bilder på BÅDA benen, fot o knä innan jag ska träffa ortoped. För det är mitt friska ben som är värst just nu. Att varje dag få gruva sig för det man ska göra, veta att ikväll blir en jobbig kväll, är det så min läkare vill att jag ska leva tills jag inte kan gå överhuvudtaget? Och nej jag tänker inte sluta med det jag älskar mest för att undvika det, för många ggr har jag inte gjort nåt alls, bara legat i sängen, inte ens då bär mina ben mig. Hästarna är räddningen, att få rida Challe i en intervall i full fart, känna känslan och tryggheten, det får mig att orka. Sen smärtan som blir när jag hoppar av, den får jag handskas med då. Ingen kan ta hästarna ifrån mig! Ha en bra dag! Det ska jag se till att ha!