Dagens Ros

Dagens ros går till Charles De Gaulle!

Senaste veckorna, senaste månaderna har jag inte gillat beteendet jag sett hos han då medryttaren ridit, det har inte varit Challe och jag har mått dåligt jag vet hur min Challe beter sig, jag har känt att nåt varit fel.

Sandra har ju börjat rida Challe måndagar eftersom hon ska ta montélicens med honom så måste hon lära känna honom, för det är ett knep att hitta rätt växlar och rätt hållning i munnen. Och vad ska man säga, Sandra rider honom utmärkt, När Sandra satte sig upp på honom såg jag direkt att dom där två kan gå långt, dom där två är rätt för varandra. Challe blev en helt annan häst, han blev sig själv, den coola lugna Charles De Gaulle. Och det värmde mitt hjärta.

Igår skulle jag träna tillsammans med Kicki/Frida och Gun/Diser och var först tanken att jag skulle köra, men jag sadlade på istället för att känna lite på honom och jag gjorde helt rätt. Jag hade faktiskt trott han skulle vara halvt galen med två hästar med vagn framför mig, men nåt har Sandra gjort med honom.

När han hittar rätt trav och inte passar, och finner lugnet i sig själv som han fann väldigt fort, då är det underbart att sitta på hans rygg när han jobbar. Jag behöver bara ett lätt stadigt tag i munnen, vill jag öka släpper jag på lite grand, och känslan jag fick på rakbanan var nåt över det vanliga. Vi låg bakom Diser som travade på och Challe var så lugn och fin men vred ut han och lät han sakta öka mer och mer, What a feeling! När allt stämmer, jag blev kär! haha.

Den största chocken fick jag när dom andra två skulle trava en vända till men jag tänkte skritta hem då Challe inte är i bästa kondis och vill ej gå för fort fram, och vad gör han? Jag saktar av till skritt och han kan skritta på långa tyglar direkt och börjar filosofera i sin challe värld, då var mysfaktorn hög, då fick jag den känslan att han fortfarande vill och fortfarande kan vara sig själv.

Så länge det fortsätter såhär, då tänker jag fortsätta mot mitt mål, men jag har alltid sagt det, det är upp till Challe nu, vill han inte vill han inte. Men igår visade han mig att han vill och kan.

Men sen är det dom högre farterna som avgör om han håller, men om han håller är det ingen som vet säkert om han kommer ut ändå, jag måste gå på känslan och på hans bästa.

Han är o förblir alltid min, min vackra Charles De Gaulle!