Läste nyss en blogg och såg några bilder, och man blir tårögd direkt. Du var inte ensam om att älska den hästen, han var allt för mig med. Men ni två tillsammans var oslagbara, det var ni, ni blev ett tillsammans! Önskar allt kunde skett annorlunda, men inget kunde jag göra, jag var helt hjälplös, och har aldrig känt mig så hjälplös nån gång, minns än idag hur dåligt jag mådde, fällde många tårar den kvällen, jag tappade det mest viktigaste i mitt liv. Jag tappade den jag litade på mest. Det blev ett STORT tomt hål. Jag satte en spärr där, och för första gången på LÄNGE ville jag inte ha häst, för ingen kunde ersätta honom.
Det tog 8 månader, sen klev Challe in i mitt liv helt plötsligt, efter några veckor hade jag ut hästprataren, och hon kunde även då gräva fram ur mig det som hände förut, jag gick fortfarande och bar på de, hade inte gått vidare, hade svårt att släppa in en häst och lita på den.
Men med Challes hjälp bearbetade jag det hela och Challe blev min nya bästa vän.
Men Nike Sound kommer alltid vara hästen i mitt liv, när han bar mig tryggt på sin rygg till balen, visade han mig vilken stjärna han var!
Iaf så har jag och Moah ridit ut idah, blev en lugn tur runt gropen, underlaget är hemskt så vad gör man, kan inte annat än ta det lugnt.
I slutet av veckan ska jag åka till köpmanholmen och hjälpa moster o salva, ska bli så roligt. Måste ta och hälsa på dem mer, är en familj jag verkligen gillar och sätter högt på listan.
Fredagkväll blir det att åka till Söderå, stannar till lördag! :) Vi ska även börja plocka hem en del av alla mina tomtar osv.
Tjing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar