Var i Gerdal och red först Tuva. Hatar denna årstid då vägarna är stenhård och man kan inte träna som man vill. Men hittade en backe där sanden inte frysit än, så hon fick trava 2/3 av backen med svag lutning sen skritta sista etappen där stigningen var mer.
Plus att vi tog en sväng i skogen så idag fick hon verkligen arbeta, och hon var riktigt pigg och framåt så det gillas! Trivs enormt bra ihop med henne, känner mig väldigt trygg på hennes rygg! :)
Sen var det Grace tur, först o främst har hon vilat ca 10 dagar, sen är hon inte riden på ca 8-10 månader, JA det var så längesen jag red henne senast, tragiskt!
Så när jag väl var uppe så bar det iväg i samma gamla Grace stil, paddlade iväg i pass och riktigt upp i varv, en aning stressad, och även väldigt spänd i bakdelen, kändes som att rida i nerförsbacke, men som sagt, hon är inte riden på länge så hon blev väl lite paff, men den spända bakdelen försvann snabbt.
Blev en skrittur med inslag av trav och rackarns vad pigg hästen var, ett tag trodde jag hon skulle krypa ur sig själv, haha!
Fick prata med min läkare i Umeå idag, dock gav det inte så mycket. Utan det är till att bita i det sura äpplet, knarka piller och bara leva. Operation är inte att tänka på tycker min läkare, utan jag ska fortsätta som vanligt och att vi lär väl höras om några år eller så.
En aning skrämmande, då jag inte gillar all denna smärta, och när den är som värst mår jag inte bra, vilket gör att allt omkring hamnar på sidan då jag inte kan göra nånting, + att mitt humör är i botten då. Men det är bara 2/3 av dessa operationer som läker, resten får svåra komplikationer och blir aldrig riktigt bra osv.
Bara bita ihop och se glad ut, det blir till att ignorera smärtan, försöka iaf!
Gruvar mig för vintern bara, foten klarar inte kyla så bra, och med tanke på hur dålig foten varit iår så lär vintern bli ännu sämre än tidigare..
TJING!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar