Idag är det måndag, vilket betyder tre dagar kvar innan det är torsdag och jag o min underbara vän Ida hoppar på tåget till Göteborg! Och jag längtar så jag spricker!
Denna helg har jag väntat på väldigt länge. Sen vi var där förra året bestämde vi att göra denna resa till en tradition och iår åker vi igen.
Nu när jag flyttat en bit ifrån så träffas jag & Ida så sällan, så denna helg betyder mycket. Att bara få umgås, snacka massa skit, skratta tills vi får ont i magen, bara njuta av livet, inget annat som vi behöver tänka på, det är bara vi två & Göteborg! Och denna helg kan inte komma mer passande, känner att jag behöver den för att ladda om mina batterier, för just nu står jag still.
Jag har ingen aning av vad jag ska göra, vars jag ska ta vägen för att komma nånstans i livet, ibland känns det som om jag får halvt panik, känns som om jag inte får den hjälp jag vill ha och behöver. Operation snurrar i mitt huvud, men jag vet inte.
Hade en liten dröm, men den la jag ner, orkade inte kämpa helt själv.
Tänker på en jag känner som går i tankarna att säga hej då till sin fyrbenta vän. Och det är inte alls lätt, man bestämmer sig, sen ångrar man sig osv.
Men när man väl bestämt sig och tänkt igenom allt så brukar det kännas bra på ett vis, för det är det enda rätta. Tungt känns det alltid, men man behöver inte gå o grubbla mer och oroa sig för olika saker.
Man kan sen sova utan att behöva oroa sig för hur dom har det nu, om nån är snäll eller dum med dem osv, man vet att dom åker inte runt som en vandrande pinne, blir misskötta osv.
Hästarna går fortfarande i hagen, oskodda, har ej fått tag i hovslagaren än. Men när jag kommer hem ska dom vara skodda och redo för att tränas, så är det bara! Tuva är tillbaka i sitt esse, härjar i hagen, tjuter o lever loppan.
Är glad att jag har två hästar som förgyller mina dagar, mina två ögonstenar.
Ska ta och lägga upp ett träningsschema för dem båda, så jag har lite koll på hur träningen kommer se ut. Och det är nu det blir avgörande för Challes framtid, håller han eller håller han inte. Det återstår att se, jag tänker prova iaf, och jag fick ju prova, och håller han inte, då blir han min skogsmulle/ridhäst för alltid, han lämnar inte min sida så länge han lever, det är bestämt! Han är den som ska finnas där när jag har det jobbigt. Charles De Gaulle <3>
Älskar min Niklas över allt annat på denna jord, han betyder enormt mycket och han finns alltid där! <3
Denna helg har jag väntat på väldigt länge. Sen vi var där förra året bestämde vi att göra denna resa till en tradition och iår åker vi igen.
Nu när jag flyttat en bit ifrån så träffas jag & Ida så sällan, så denna helg betyder mycket. Att bara få umgås, snacka massa skit, skratta tills vi får ont i magen, bara njuta av livet, inget annat som vi behöver tänka på, det är bara vi två & Göteborg! Och denna helg kan inte komma mer passande, känner att jag behöver den för att ladda om mina batterier, för just nu står jag still.
Jag har ingen aning av vad jag ska göra, vars jag ska ta vägen för att komma nånstans i livet, ibland känns det som om jag får halvt panik, känns som om jag inte får den hjälp jag vill ha och behöver. Operation snurrar i mitt huvud, men jag vet inte.
Hade en liten dröm, men den la jag ner, orkade inte kämpa helt själv.
Tänker på en jag känner som går i tankarna att säga hej då till sin fyrbenta vän. Och det är inte alls lätt, man bestämmer sig, sen ångrar man sig osv.
Men när man väl bestämt sig och tänkt igenom allt så brukar det kännas bra på ett vis, för det är det enda rätta. Tungt känns det alltid, men man behöver inte gå o grubbla mer och oroa sig för olika saker.
Man kan sen sova utan att behöva oroa sig för hur dom har det nu, om nån är snäll eller dum med dem osv, man vet att dom åker inte runt som en vandrande pinne, blir misskötta osv.
Hästarna går fortfarande i hagen, oskodda, har ej fått tag i hovslagaren än. Men när jag kommer hem ska dom vara skodda och redo för att tränas, så är det bara! Tuva är tillbaka i sitt esse, härjar i hagen, tjuter o lever loppan.
Är glad att jag har två hästar som förgyller mina dagar, mina två ögonstenar.
Ska ta och lägga upp ett träningsschema för dem båda, så jag har lite koll på hur träningen kommer se ut. Och det är nu det blir avgörande för Challes framtid, håller han eller håller han inte. Det återstår att se, jag tänker prova iaf, och jag fick ju prova, och håller han inte, då blir han min skogsmulle/ridhäst för alltid, han lämnar inte min sida så länge han lever, det är bestämt! Han är den som ska finnas där när jag har det jobbigt. Charles De Gaulle <3>
Älskar min Niklas över allt annat på denna jord, han betyder enormt mycket och han finns alltid där! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar