Jag mår riktigt bra, förutom att jag är lite trött sen gårdagens fest så mår jag prima.
Jag har underbara vänner som alltid finns där, stöttar, förstår, lyssnar och skrattar tillsammans med en. Jag har världens bästa pojkvän <3>HEL DEL, men till slut ska allt bli fint, är mycket planer och mycket som ska göras, en grävmaskin t.ex. Lär väl inte finnas nån gård kvar när den dyker upp, finns mycket att fixa till med den, men vi tar det nödvändigaste först.
Ja igår var det byfest, Tobbe, Linda o Stefan kom hit innan, vi käkade tacos. Sen gick vi vidare till förfest hos Mackan, sen vidare till treklövern, vart en riktigt trevlig kväll, många goda skratt fick man. Och många köttbullar åts upp under den kvällen, och det slutade med att när alla vaknat imorse så fick vi ju såklart lov att se Det Regnar Köttbullar, hahaha! Och den var värdelös! Tack alla vänner för en lyckad kväll! :)
En sak som gör mig irreterad, eller kanske inte irreterad men less, sur? Eller ja, jag får en massa blandade känslor av det hela vilket gör att en kväll fort kan ändras då mitt glada humör försvinner.
Att bli kallad TRÅKIG osv för att man sitter på en stol mer eller mindre under en kväll när man är på fest. Att få sneda blickar på sig för att man inte dansar och super som alla andra.
Men om man VILL DANSA, man kanske VILL göra SÅÅ MYCKET, men om man INTE kan då? Man har en värk som hugger som en kniv i ben/fot som inte slutar, man har en ond fot som gör att ställer man sig upp så kan man lika gärna ramla ihop lika fort för att foten inte bär en inte framåt. Bara för att jag går normalt till större del, betyder det att jag är helt frisk? Bara för att mitt funktionshinder inte syns, då finns det inte, eller? Jag har ett funktionshinder, jag är handikappad, är det så svårt att förstå att då kanske man har en del problem? Nej då ska man bli kallad tråkig osv för att man inte dansar, dricker lika mycket som alla andra osv..
Det är sånt som gör att mittt humör fort försvinner en kväll när man är på fest, det har hänt många ggr, och för varje gång blir jag mer o mer less.
Kommentaren: - Drick mer då känner du inget!
Dom vet inte mycket dom, smärtan försvinner inte för att jag dricker mer. Men dom jämför väl lite huvudvärk med mitt handikapp.
Måste jag gå med kryckor och halta rejält för att nån ska fatta att jag har ont? Men jag kanske inte vill gå med kryckor, jag vill vara lika normala som alla andra, men då jag försöker, då är det nån som "snackar bakom ryggen" för att man inte gör som dem.
Jag går inte runt o snackar och klagar på min smärta hela tiden, de håller jag för mig själv, för det är ingen som vill höra hur jag klagar, och än om jag säger att det gör ont så är det ingen som fattar HUR ONT.
Hur många ggr har man blivit uppbjuden att dansa och har fått tacka nej pgr av foten, och då går dom därifrån skrattandes och säger att jag hittar på alltihopa, ingen tror på mig.
Jag vill också kunna bugga bra och svänga runt till en bra låt på dansgolvet, men om jag inte kan då? Ska jag måsta bli kallad tråkig då?
Nej nu ska jag sluta skriva om detta, det får mig på dåligt humör.
Det som får mig att verkligen kämpa för något är mina två hästar, jag vet aldrig hur länge jag kan hålla på med hästar, den dagen jag vill opererar mig, det är ingen som säger att jag blir helt bra efter det, tänk om det inte går att rida som förut? Därför är Tuva och Challe min drivkraft just nu, jag tänker lägga ner tid på dom och kämpa med dem tillsammans, tillsammans ska vi åstadkomma något, tillsammans med dem ska jag få ut dem båda på banan och visa alla vilka fina hästar jag har. Men jag vet inte ens själv om jag kommer så långt, min fot kan lägga av hur som helst. Varje dag jag kan gå är en lycka för mig, varje dag är viktig för mig. Den dagen jag får ut båda två till kval, den dagen kommer jag vara stolt, stolt över att klarat av att träna dem så mycket för att komma till kval, se bara Challe, jag har sagt länge att han ska ut på banan, men pgr av fot har träningen kommit på sidan mycket i vinter/vår, nu är vi pågång igen, men jag vet aldrig om jag får bakslag. Men jag ska ha honom till kval om han håller, det får ta den tid det tar, men jag vet att en dag finns han med i anmälningslistorna.
Nej nu ska ja gå ut en sväng, sen ska jag till stallet, blir nog en tur på Challe, sen ska jag fortsätta inridningen av tjuriga Tuva :)
Jag har underbara vänner som alltid finns där, stöttar, förstår, lyssnar och skrattar tillsammans med en. Jag har världens bästa pojkvän <3>HEL DEL, men till slut ska allt bli fint, är mycket planer och mycket som ska göras, en grävmaskin t.ex. Lär väl inte finnas nån gård kvar när den dyker upp, finns mycket att fixa till med den, men vi tar det nödvändigaste först.
Ja igår var det byfest, Tobbe, Linda o Stefan kom hit innan, vi käkade tacos. Sen gick vi vidare till förfest hos Mackan, sen vidare till treklövern, vart en riktigt trevlig kväll, många goda skratt fick man. Och många köttbullar åts upp under den kvällen, och det slutade med att när alla vaknat imorse så fick vi ju såklart lov att se Det Regnar Köttbullar, hahaha! Och den var värdelös! Tack alla vänner för en lyckad kväll! :)
En sak som gör mig irreterad, eller kanske inte irreterad men less, sur? Eller ja, jag får en massa blandade känslor av det hela vilket gör att en kväll fort kan ändras då mitt glada humör försvinner.
Att bli kallad TRÅKIG osv för att man sitter på en stol mer eller mindre under en kväll när man är på fest. Att få sneda blickar på sig för att man inte dansar och super som alla andra.
Men om man VILL DANSA, man kanske VILL göra SÅÅ MYCKET, men om man INTE kan då? Man har en värk som hugger som en kniv i ben/fot som inte slutar, man har en ond fot som gör att ställer man sig upp så kan man lika gärna ramla ihop lika fort för att foten inte bär en inte framåt. Bara för att jag går normalt till större del, betyder det att jag är helt frisk? Bara för att mitt funktionshinder inte syns, då finns det inte, eller? Jag har ett funktionshinder, jag är handikappad, är det så svårt att förstå att då kanske man har en del problem? Nej då ska man bli kallad tråkig osv för att man inte dansar, dricker lika mycket som alla andra osv..
Det är sånt som gör att mittt humör fort försvinner en kväll när man är på fest, det har hänt många ggr, och för varje gång blir jag mer o mer less.
Kommentaren: - Drick mer då känner du inget!
Dom vet inte mycket dom, smärtan försvinner inte för att jag dricker mer. Men dom jämför väl lite huvudvärk med mitt handikapp.
Måste jag gå med kryckor och halta rejält för att nån ska fatta att jag har ont? Men jag kanske inte vill gå med kryckor, jag vill vara lika normala som alla andra, men då jag försöker, då är det nån som "snackar bakom ryggen" för att man inte gör som dem.
Jag går inte runt o snackar och klagar på min smärta hela tiden, de håller jag för mig själv, för det är ingen som vill höra hur jag klagar, och än om jag säger att det gör ont så är det ingen som fattar HUR ONT.
Hur många ggr har man blivit uppbjuden att dansa och har fått tacka nej pgr av foten, och då går dom därifrån skrattandes och säger att jag hittar på alltihopa, ingen tror på mig.
Jag vill också kunna bugga bra och svänga runt till en bra låt på dansgolvet, men om jag inte kan då? Ska jag måsta bli kallad tråkig då?
Nej nu ska jag sluta skriva om detta, det får mig på dåligt humör.
Det som får mig att verkligen kämpa för något är mina två hästar, jag vet aldrig hur länge jag kan hålla på med hästar, den dagen jag vill opererar mig, det är ingen som säger att jag blir helt bra efter det, tänk om det inte går att rida som förut? Därför är Tuva och Challe min drivkraft just nu, jag tänker lägga ner tid på dom och kämpa med dem tillsammans, tillsammans ska vi åstadkomma något, tillsammans med dem ska jag få ut dem båda på banan och visa alla vilka fina hästar jag har. Men jag vet inte ens själv om jag kommer så långt, min fot kan lägga av hur som helst. Varje dag jag kan gå är en lycka för mig, varje dag är viktig för mig. Den dagen jag får ut båda två till kval, den dagen kommer jag vara stolt, stolt över att klarat av att träna dem så mycket för att komma till kval, se bara Challe, jag har sagt länge att han ska ut på banan, men pgr av fot har träningen kommit på sidan mycket i vinter/vår, nu är vi pågång igen, men jag vet aldrig om jag får bakslag. Men jag ska ha honom till kval om han håller, det får ta den tid det tar, men jag vet att en dag finns han med i anmälningslistorna.
Nej nu ska ja gå ut en sväng, sen ska jag till stallet, blir nog en tur på Challe, sen ska jag fortsätta inridningen av tjuriga Tuva :)
Att man är glad är väl det bästa. Sedan om man inte dansar eller dricker lika mkt som andra ska väl inte spela nåon roll. Men vissa människor är ju lite knäppa. Jag tycker du är rolig på fester iaf. ;) Vi måste festa ilag snart! Och jag vill rida! :D /Marielle
SvaraRadera