Dystert

väder när man kollar ut genom fönstret.
Först imorse vaknade jag av att det snöade ute och då blev man verkligen deprimerad. Men det slutade bara efter ett tag så då kunde leendet komma tillbaka, tack o lov.

Åkte på stallet o skulle släppa ut Challe, men eftersom det har varit kallare på natten så var det rätt så hårt underlag, vilket var perfekt för Challe då han inte ska tränas på för löst underlag. Så jag slängde på sadeln och red ut på rakbanan, travade 2 km i lugn takt och skrittade 2 km.
Han var så enormt lugn o fin i skritten, gick på lång tygel hela tiden, i traven var han mer laddad, fick hålla igen honom då han bara ville springa, och en gång så lättade bakarslet lite, o jag bara skratta. Han har sån energi så han vet inte riktigt vars den ska ta vägen, men han är ju min guldklimp så jag vet att han inte gör något dumt. Han var faktiskt väldigt fin att rida.
Imorrn tänkte jag skritta till mördarbacken och låta han gå backträning i skritt några vändor.

Idag på rakbanan när jag travade lugnt så drömde jag mig bort till den dagen jag kan släppa på han i full fart och bara åka, men dit är det länge kvar.

Men jag har iaf världens bästa häst <3>