Följde med grannarna på trav igår när Jokern starta, och vilken häst! Han gjorde en kanon prestation, sen att det var en del trafikproblem längs vägen kunde inte han rå för. Men den där hästen ser jag verkligen fram emot att följa utvecklingen på. Han har något extra, sällan jag ser en sån häst med en sån vilja och han ser så avslappnad ut när han springer.
Idag har varit en lugn dag, skjutsade in mamma, pappa, christer o ingela till stan för ett tag sen. Ska väl strax hoppa i duschen och sen bege mig mot stan också, får man se vad man hittar på.
Tänker på alla runt omkring en, så lätt hänt att det går utför. Och här klagar man för att man har ont i en fot/knä när det finns dom som har det betydligt värre, då är detta en värdslig sak. Men visst för mig kanske den är jobbig, men när man ser o hör runt omkring en, så inser man att man är liten.
Travet igår fick ett tråkigt avslut, tänker på alla dom som förlorade en nära vän :(
Jag har inte tagit steget än, så mycket som jag inte vet hur jag ska göra med, men å andra sidan så skadar det inte att åka o hälsa på, men tänk om, tänk bara om..
Ibland är jag rädd, rädd att du ska glömma mig lite, för ibland känns det så, men jag förstår att du inte har det så lätt, men får bara en konstig känsla ibland
Är rädd att dagen kan komma närsomhelst, jag har ingen aning när saker o ting tar slut, en dag kommer jag stå där, själv, och vad ska jag göra då? Jag måste börja ett nytt liv, då ett kapitel är borta, ett stort kapitel.
Det kommer bli riktigt jobbigt, men jag erkänner det inte för nån, har fått många frågor hur det känns, men jag säger inte så mycket, orkar inte prata om det med vem som helst, ingen skulle förstå på mitt sätt.
Jag jämför mycket och jag tänker mycket, men jag måste, vill se det från alla vinklar och vrår för att se om det överhuvudtaget funkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar