Första skoldagen

Igår kväll åkte jag till Fia och sov över tills idag eftersom vi började sk9olan idag. Vi försökte komma i säng tidigt men de gick tungt, strax efter tolvslaget när båda låg i sängen o skulle sova så insåg vi båda att vi var hungriga så vi gjorde nudlar :P

Imorse infann vi oss kl nio på parkskolan tillsammans med 6 st andra som var både målare o byggare, det är rena korvfesten för ja o Fia är ensam tjejer, skoj! :)
Vid lunch sluta vi o ja i Fia drog iväg på Procurator och fixade byxor, skor o tröja så de är klart, dock får ja vänta tills slutet på veckan på mitt ena par.

Sen iväg till sjukhuset o fixa nya avgjutningar för inlägg lite snabbt, och fick sen en tid nästa torsdag för att anpassa inläggen till skorna, känns kanon bra då ja aldrig kommer kunna gå i skorna utan inlägg som är rejält gjorda efter vänstra foten.

Känns riktigt bra och blev riktigt laddad efter introduktionen idag, dock dom andra två som går måleri med oss kan man ju diskutera, vet i gudarn hur vi ska förstå dem, trodde man skulle kunna prata och förstå tydlig svenska för att gå denna utbildning, kommer bli en aning jobbigt. Tur jag o Fia ha varann! :) Och det kommer verkligen behövas, vi kommer behöva stötta varandra när den ena har det lite tungt, för utbildningen går fort fram.

Imorgon blir en annorlunda dag, allt blev bestämt så fort och det är nu dags att säga adjö.

Först o främst till en resa och en saga som varat i flera år och som jag har så härliga minnen med, jag ryser bara jag blickar tillbaka, kommer bli ett tufft farväl, bland de tuffaste farväl jag gjort, det är så mycket som är speciellt.
Sen är det dags att säga adjö till nästa vackra varelse, sagan blev inte lång, och har inte haft många toppar av framgång, men dom få gånger allt har stämt, så har jag, eller VI har dansat fram och du har fått mig att älska varje sekund, du har visat mig så mycket jag inte trodde fanns och du tog hand om mig när jag behövde det som mest.

Jag ska avsluta ett stort kapitel i mitt liv av många olika skäl, till en början kommer det kännas jobbigt och ovanligt, men med tiden så läker alla sår och jag har alltid saker att göra.
Men jag kommer aldrig ge upp, en dag ska jag stå där igen, starkare än nånsin!

Jag insåg idag att nåt stort måste jag verkligen ha gjort fel, men jag undrar vad jag gjort för att nån ska bete sig sådär? Jag vet själv att jag inte gjort ett dugg, förutom att vara ärlig, men när man ser, märker o hör, så kan man tro nåt helt annat. Orkar ej bry mig, blev bara så irreterad eller besviken när jag märkte en sak idag, trodde det skulle kunna funka efteråt också, men nu är jag tveksam...

Mycket som händer just för tillfället, men om ett tag, kommer jag stå starkare än någonsin, och bara blicka framåt igen! :)

Jag blev så glad och förvånad på ett positivt sätt, och jag hoppas du håller ditt ord. För jag behöver verkligen någon.

Har insett att det hänt väldigt mycket i mitt liv på bara två månader, nästan för mycket, men är glad att jag tagit mig igenom allt och står där jag står idag! :)