Dimma

Ibland känns det som om jag vandrar runt i en dimma. Känner mig osäker på vars livet tar mig och vad som skall hända.

Hur ska det gå att släppa taget? Hela ens liv är uppbyggt efter detta, vad ska hända sen när jag öppnar ett nytt kapitel i mitt liv?

Jag tar ett steg tillbaka, rädd för att göra nåt jag kanske inte vill, rädd för att göra nåt som jag kanske skulle ångra, rädd för att börja nåt nytt, rädd för att kanske göra fel, rädd för att totalt misslyckas, rädd för att bli lämnad ensam kvar..

Jag kan inte stå stark i alla vindar, än fast jag kanske vill, men till slut orkar man bara inte mer.

Jag har så mycket i huvudet, och har svårt att sortera och sätta allt på plats, alla tankar, alla frågor, alla känslor...

Det har alltid varit min styrka, anledningen att jag orkat fortsätta kämpa, hur ska det gå sen och vars ska jag hitta all styrka och kämparanda sen?

Jag behöver komma ut, ensam och bara få rensa alla tankar och bara vara jag en stund, och jag vet hur ja ska göra det som.