Jag har fått en känsla inom mig som säger att släpp inte taget än, något sa mig det igår att det är inte dags än, att jag kommer göra fel val. Och jag har tänkt på detta så mycket. Och innan har jag varit nästan helt säker på vad jag ska göra, men efter igår så vet jag inte.
Jag känner på att vis att jag är inte klar, jag ska banne mig klara detta. Om det så ska betyda att jag blir kvar en månad längre, men det kan det vara värt. För vem vet vars framtiden leder mig om jag fortsätter kämpa nu?
Jag ska ge det några dagar, sen tänker jag ha fattat ett vettigt beslut, men jag vet, att än vad beslutet blir, så blir det bra.
Har precis kommit hem från Fia, har gjort henne sällskap ikväll till Marcus komme hem. Så nu måste man helt plötsligt dela på Fia i ca 5 veckor, hmm... Det kommer bli krig! tihi!
Normalt sett så umgås man med någon kompis många dagar efter varan brukar man efter en tid bli less på varan och känna att man vill vara själv ett tag. Men med Fia är det tvärtom, så fort man är ensam så vill man direkt umgås med henne, för det finns inge roligare! Hon gör min dag, varje dag, alla dagar i veckan!
För övrigt fick jag jordmögel på ett finger idag, hoppas det inte krypit in på fel ställe! *asg*
Orden du gett mig har gjort mig mer stark, inte bara jag som ser att jag mår bra, roligt att det syns utåt också.
Ursch vad glad jag känner mig glad :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar