Skellefteå

Följde med Stall Söderå idag till Skellefteå, Ivarsjoker skulle göra sin första start. Och vilken start!
Birger körde han riktigt bra och han slutade tvåa med krafter kvar, han gick snabbast av alla i loppet och sänkte rekordet med några sekunder. Var en väldigt trevlig dag med en bra prestation av Joker och väldigt trevligt sällskap, hoppas kunna följa med nästa gång han startar också! :)

Har nyss varit och tagit in mina egna hästar som tyckte jag var lite senare än vanligt, 30 min senare kanske än vad jag brukar, haha! Men nog vet dom om det alltid.
Delis sår läker väldigt bra med salvan som jag köpte på Royal. Så snart kan jag sätta henne för vagn igen, jippiiiii!

Jag förstår inte hur folk orkar. Det dom inte har en blekaste aning om ska dom inte lägga sig i heller. Lätt för dom att "hoppa" på en och tro att dom vet exakt hur det känns och tro sig kunna vad jag går igenom, men det vet INGEN!
Varför snacka om någon som redan ligger ner och kämpar för sitt liv?
Negativa personer ska man göra sig av med, dom tar bara ens energi och dom verkar inte ha något annat roligt att prata om så.

Jag har alltid trott att ni har varit trevliga och snälla människor, men jag hade visst fel.
Jag trivdes väldigt bra ihop med er, jag mådde bra, men ack så fel man kan ha.

Snacka en massa om en person när man har ett handikapp, ett funktionshinder som man dras med dag ut och dag in, som bara blir sämre och sämre, gör att det jag hållit på med hela livet och verkligen älskar och brinner för, tas ifrån mig sakta men säkert, att inte kunna göra något utan att bli sängliggandes, att gå med ständig värk som varierar i grad. Kom inte och säg nåt när ni inte vet ett dugg om hur de känns!!!

Jag kan planera en vecka med massa saker, men kanske bara kan göra hälften, det är så olika från dag till dag, men jag planerar såklart in saker, sen får jag se vad som orkas hinnas med. Senaste tiden har jag haft en massa hjälp av Sofia, vid höhämtning och hjälp med hästarna osv, utan hjälp är det tungt och jobbigt.

Dom som inte har ett funktonshinder förstår inte hur det är!

Jag har ridit sedan jag var en liten pjuklarv, haft egna hästar i ca 13 år och aldrig haft uppehåll. Jag vill ut och rida, planerar en kort ridtur och hoppas gudarna är med mig och låter mig kunna rida utan problem, men hoppet försvinner fort ibland, och ibland hålls det uppe lite längre och vissa dagar klarar jag lite mer.
Hur tror ni det själv känns? När det man brinner för håller på att försvinna och man inser att det snart kan vara slut.

Blir bara irreterad, lätt för personer att tycka saker och säga saker när dom inte upplever det själv! Skaffa er ett eget liv och ta hand om det!

Imorgon ska katterna bli två DET! Och jag och Sofia ska hämta hö och spån, sen måste jag hinna baka en del då jag fyller år på torsdag, inte månag som kommer, då min familj kommer till helgen och stannar en natt, men man måste ju ha nått att bju på! :)

Trevlig kväll, nu ska jag sova! :)