Ortopeden

Hade tid hos ortopeden idag, ÄNTLIGEN! Och fick med mig lilla mamma som sällskap.
Tidigare ggr jag gått hos ortopeden har jag fått en utländsk och knappt förstått vad dom sagt, och tycker det aldrig gett mig så mycket men denna gång fick jag en svensk och bra en sådan, både mamma och jag var nöjda, man kände sig glad när man gick därifrån då man kände att man fick hjälp och att det gav nåt.

I vilket fall så ska han skicka mig till Umeå, fast inte till henne jag träffat nu i två år utan till en barnspecialist på mitt område. Ska fixa nya röntgenbilder innan också då mina förra är lite gamla.

Han sa idag att det jag har är ovanligt, först ett funktionshinder och sen en artros skada på det. Och han gick igenom röntgenbilderna så man själv fick se var skadan var, visade vad som var fel osv. Han pratade en hel del om steloperation, och därför skickar han mig till Umeå, där får vi veta mer och kanske den barnläkaren har något annat alternativ som gör att min värk försvinner. Ne denna läkare får många plus, han förstod min situation, ung och går med ständig värk osv.
Han frågade om jag tränar mycket, han blev nog lite paff när jag sa att jag kan ej göra så mycket, kan knappt rida längre, cykeln hatar mig osv. För rörelse är bra vid artros, men jag klarar det inte.

En steloperation innebär en del förändring i mitt ben, jag är redan en aning stel i foten, men efter en steloperation blir jag helt stel och min gång skulle bli en aning annorlunda då jag inte kan böja foten det minsta framåt när jag ska gå osv.

Igår var min födelsedag, hade trevligt folk här som grattade mig och fikade! Var så trevligt! :)

Har en konstig känsla gällande mitt beslut. Är inte säker, skulle jag verkligen hitta rätt, att det skulle klicka, då kanske jag skulle gå med på de, men jag är tveksam, jag är så rädd, rädd att det ska bli fel och han ska bli otrygg igen. Hästprataren kommer till veckan, det kommer hjälpa mig mycket. Ska även se om jag får ut nåt av Deli, hon är ju inte helt sig själv efter olyckan, men vi jobbar på det.

Challe går i hagen och vilar, har ridit han en gång men han var en aning skum då. Han behöver lite tid att finna sig till ro som ridhäst igen, så jag längtar tills den gamla Challe är tillbaka.

Det är så skönt att ha vänner där, som man vet man kan prata med när något är jobbigt, dom dömer en inte, dom lyssnar, stöttar och förstår. Personer som är negativ orkar jag ej ta upp vissa saker med, det gör mig bara mer ledsen. Men jag har ett fåtal personer jag verkligen kan prata med en speciell sak om, dom personerna är guld värd för mig.

Och jag har funnit en vän som jag inte vill förlora för allt i världen!