Jag hade...

...en liten tanke att det kunde bli möjligt att göra så, men skulle jag få den minsta känsla att det inte var rätt skulle jag bryta min tanke helt. Men så långt kom det aldrig då den sa ifrån tidigare, och mitt beslut blev enkelt, jag tänker inte göra de, jag tänker göra det jag alltid sagt, då kan jag sova gott och aldrig behöva oroa mig. Det är mitt beslut och jag får leva med det!

Igår var en konstig dag. Åkte först på skolan och hade en lektion, sen blev det fika med Ida på stan innan vi rännde runt i lite affärer, var trevligt, var ett tag sen vi umgicks så.
Men hela tiden var mina ben så konstiga, jag gick som en kratta och kände mig som en stel pensionär, det värkte och kröp från fötterna till knäna, i båda benen.
Det fortsatte när jag komme hem, så Niklas var snäll o hjälpte mig fixa stallet, så det underlättare för mig, världens snällaste älskling har jag <3
Iaf när jag tagit in Deli så kom en varm och speciell känsla till mig, har aldrig varit med om det förr. Deli stod där i boxen och titta på mig, och det var som om hon berättade för mig att denna tid jag gett henne i hagen har hon behövt, att hon snart är läkt och snart är sig själv igen.
Hon såg så lugn och harmonisk ut. Jag blev så glad, men det var samtidigt lite läskigt, har aldrig haft en sån känsla förr.

Till veckan kommer hästprataren, o jag längtar. Men det kommer nog bli väldigt jobbigt, men det är jag förberedd på. Men det kommer nog ge mycket, för bådas skull, och det är ju det som är tanken med det hela.

Måste ringa hovslagaren idag också, så jag får dom skodda.
Ser fram emot ett börja träna Deli också, jag och Sofia ska hålla på med inridningen mycket, då det är prio ett just nu.

Jag är glad att jag har dig, för jag vet att när det värsta är gjort, så kommer jag ändå ha dig där, som stöttar, lyssnar och hjälper mig. För jag vet att det kommer bli tufft, men med din hjälp så kommer det bli lite lättare. Och du ska veta att jag uppskattar ALL hjälp, och att du är min vän. Du är väldigt värdefull Sofia! :)