Detta är ett ögonblick jag minns riktigt starkt från 2009.
Efter nästan en hel säsongs kämpande med bra placeringar varje gång och många rekordsänkningar så fick äntligen Sandra och Barbie sätta nosen först på hemmaplan.
Jag minns hur jag stod och hoppade av lycka på innerplan när Sandra var först över mållinjen och jag kände sådan lycka! Äntligen hade hon fått vinna och ta glädje av all tid hon lagt ner och som hon kämpat den tjejen!
Synen när hon körde av banan och var tårögd och lycklig, det rör mig än idag!
Pricken över i:et var att hon i andra loppet den dagen med Barbie även då vann och då var hon helt överlägsen, dom var bara bäst!
Tävlingen efter på Bergsåker där hon skulle köra två lopp med Barbie, deras sista tävling tillsammans, där tog hon två raka segrar igen och avslutade säsongen med 4 raka segrar! Vilken brud!
2009 var ett år som vi tävlade flitigt och var i stort sett på varenda tävling som vi kunde åka på. Tidiga mornar och många timmar bil fick jag köra överallt för att ta Sandra och ponnyerna på tävling. Men vad gjorde det då hon verkligen brann för det och var så enormt duktig, jag kunde inte låta det gå till spillo.
Efter nästan en hel säsongs kämpande med bra placeringar varje gång och många rekordsänkningar så fick äntligen Sandra och Barbie sätta nosen först på hemmaplan.
Jag minns hur jag stod och hoppade av lycka på innerplan när Sandra var först över mållinjen och jag kände sådan lycka! Äntligen hade hon fått vinna och ta glädje av all tid hon lagt ner och som hon kämpat den tjejen!
Synen när hon körde av banan och var tårögd och lycklig, det rör mig än idag!
Pricken över i:et var att hon i andra loppet den dagen med Barbie även då vann och då var hon helt överlägsen, dom var bara bäst!
Tävlingen efter på Bergsåker där hon skulle köra två lopp med Barbie, deras sista tävling tillsammans, där tog hon två raka segrar igen och avslutade säsongen med 4 raka segrar! Vilken brud!
2009 var ett år som vi tävlade flitigt och var i stort sett på varenda tävling som vi kunde åka på. Tidiga mornar och många timmar bil fick jag köra överallt för att ta Sandra och ponnyerna på tävling. Men vad gjorde det då hon verkligen brann för det och var så enormt duktig, jag kunde inte låta det gå till spillo.
Jag verkligen älskade tiden med henne, ponnyerna och tävlingarna, då mådde ja väldigt bra! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar