Vi har varit kompisar sedan barnsben och dagis. Vi bodde bara en gata ifrån varandra och umgicks i stort sett jämnt.
När jag hade mina shetlandsponnyerna så var Ida ofta med i stallet och red dom flitigt.
Glömmer aldrig en gång när hon red Lilla My och flög av flera ggr efter varandra men ändå så hoppade hon upp och red igen och vips så låg hon på backen och skrattade! :)
När jag flyttade till Söderå så kom vi en bit ifrån varandra men umgicks ändå rätt så flitigt, när vi båda började köra moppe så blev det enklare att ta sig till varandra.
Nu bor Ida och jag en bit ifrån varandra men vänskapen har inte försvunnit för det. Ida är en sån vän som man kan prata med när som helst. Ibland pratar vi inte på ett tag men när vi väl pratar så är det som om vi pratade bara för nån timme sen.
Ida är inte den som bangar och förra året fick jag faktiskt upp henne på Eastwood och även Challe, och då hade hon inte ridit på MÅNGA ÅR, tror hon har en karriär som ryttare gömd i ryggen, hon vågar bara inte erkänna det! haha!
När jag har gått igenom tuffa perioder har hon alltid funnits där och stöttat mig, fått mig att hitta på saker och tänkt på annat, det värdesätter jag högt!
Ida är en riktig vän som kommer finnas hela livet än vad som händer!
Ida och Eastwood Victory ute på en härlig vintertur :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar