torsdag 15 oktober 2009

Det går inte att blunda och springa ifrån de

Det är bara inse...

Jag har försökt blunda och springa ifrån något som jag innerst inne visste att jag aldrig skulle klara. Men denna gång ska den dock inte ta mig ner i graven. Denna gång ska jag kämpa för den bra sidan. Jag tänker inte gräva ner mig nu och inte komma fram. Denna gång ska jag vända på allt och ta tag i detta. Det kommer en ny dag, och även den ska jag klara av. Dags att börja nu, så jag kan hålla hela livet.

I´m a fighter!

För första gången nånsin så mår jag inte dåligt över detta!

Oroa dig inte över morgondagen, denna dag är inte slut ännu!

Idag har jag ägt Charles De Gaulle i hela 6 månader. Gud, vars tar tiden vägen?
Det tog mig 8 månader att gå vidare från den jag en gång tappade och inse att det kanske var dags att prova. Jag var utan häst i 8 månader för första gången sen jag började med hästar, allting var i bott och jag ville inte mer. Jag hade inställningen att jag aldrig mer skulle lita på en häst igen. Sen "olyckan" med Victor då jag släpades efter i full fart genom skogen, där tappade jag mycket, och när min balans inte är 100% pgr av mitt funktionshinder så tillsammans har det ställt till det ihop.
Ett samtal, en ren impuls grej, så stod han där i hagen på en onsdagkväll. Stor som ett höghus och jag kände mig som en dvärg, men innerst inne kände jag att detta var nog rätt, jag hade prickat rätt direkt!
Och efter 6 månader kan jag inget annat än tacka Forsberg för att jag fick denna underbara kille av dem, för snällare varmblod har nog inte klivit på denna jord.
Och tack vare hästprataren Agneta så har vi kommit varandra ännu närmre.
Han har en trygghet, en tillit och en stoooor personlighet. Han är den som ska vandra vid min sida så länge han lever. För mig spelar det ingen roll om han aldrig blir nåt, han får lika gärna bara gå i hagen och vara sällskaps/promenad häst, så länge han finns vid min sida, då kan jag känna mig trygg.



Hade ett behövligt samtal med moster idag, hon får en att tänka och fundera, och hon lyssnar och förstår. Det är nåt jag behövde nu, en pratpelare, Tack!!


Tjing!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar