Ett nytt liv

Denna blogg kommer få ett slut, en stor saga, ett stort liv, ska snart ta slut.

Jag tänker börja mitt liv med en ny blogg och lämna allt annat bakom mig.

Ni kan följa mig i mitt "nya" liv på:

alittlebitofthilda.blogspot.com

Hoppas ni som läst denna blogg har tyckt att läsningen varit intressant, och hoppas ni fortsätter den nya bloggen, en hel del kommer bli annorlunda med den bloggen.

Följ med mig på en resa i framtiden, en resa med nya möjligheter!

Hej då!

Första skoldagen

Igår kväll åkte jag till Fia och sov över tills idag eftersom vi började sk9olan idag. Vi försökte komma i säng tidigt men de gick tungt, strax efter tolvslaget när båda låg i sängen o skulle sova så insåg vi båda att vi var hungriga så vi gjorde nudlar :P

Imorse infann vi oss kl nio på parkskolan tillsammans med 6 st andra som var både målare o byggare, det är rena korvfesten för ja o Fia är ensam tjejer, skoj! :)
Vid lunch sluta vi o ja i Fia drog iväg på Procurator och fixade byxor, skor o tröja så de är klart, dock får ja vänta tills slutet på veckan på mitt ena par.

Sen iväg till sjukhuset o fixa nya avgjutningar för inlägg lite snabbt, och fick sen en tid nästa torsdag för att anpassa inläggen till skorna, känns kanon bra då ja aldrig kommer kunna gå i skorna utan inlägg som är rejält gjorda efter vänstra foten.

Känns riktigt bra och blev riktigt laddad efter introduktionen idag, dock dom andra två som går måleri med oss kan man ju diskutera, vet i gudarn hur vi ska förstå dem, trodde man skulle kunna prata och förstå tydlig svenska för att gå denna utbildning, kommer bli en aning jobbigt. Tur jag o Fia ha varann! :) Och det kommer verkligen behövas, vi kommer behöva stötta varandra när den ena har det lite tungt, för utbildningen går fort fram.

Imorgon blir en annorlunda dag, allt blev bestämt så fort och det är nu dags att säga adjö.

Först o främst till en resa och en saga som varat i flera år och som jag har så härliga minnen med, jag ryser bara jag blickar tillbaka, kommer bli ett tufft farväl, bland de tuffaste farväl jag gjort, det är så mycket som är speciellt.
Sen är det dags att säga adjö till nästa vackra varelse, sagan blev inte lång, och har inte haft många toppar av framgång, men dom få gånger allt har stämt, så har jag, eller VI har dansat fram och du har fått mig att älska varje sekund, du har visat mig så mycket jag inte trodde fanns och du tog hand om mig när jag behövde det som mest.

Jag ska avsluta ett stort kapitel i mitt liv av många olika skäl, till en början kommer det kännas jobbigt och ovanligt, men med tiden så läker alla sår och jag har alltid saker att göra.
Men jag kommer aldrig ge upp, en dag ska jag stå där igen, starkare än nånsin!

Jag insåg idag att nåt stort måste jag verkligen ha gjort fel, men jag undrar vad jag gjort för att nån ska bete sig sådär? Jag vet själv att jag inte gjort ett dugg, förutom att vara ärlig, men när man ser, märker o hör, så kan man tro nåt helt annat. Orkar ej bry mig, blev bara så irreterad eller besviken när jag märkte en sak idag, trodde det skulle kunna funka efteråt också, men nu är jag tveksam...

Mycket som händer just för tillfället, men om ett tag, kommer jag stå starkare än någonsin, och bara blicka framåt igen! :)

Jag blev så glad och förvånad på ett positivt sätt, och jag hoppas du håller ditt ord. För jag behöver verkligen någon.

Har insett att det hänt väldigt mycket i mitt liv på bara två månader, nästan för mycket, men är glad att jag tagit mig igenom allt och står där jag står idag! :)

Bra dag!

Mitt liv och huvud som har varit totalt kaos fick idag en rejäl vändning, en bra vändning!
Kaoset har mkt berott på att jag inte har nån koll på framtiden och vet inget alls.

Imorse vaknade jag av att Komvux ringde mig, och berättade att en av dom antagna till byggnadsmålare hoppat av och eftersom jag var 1:a reserv så undrade dom om jag ville ha platsen. Jag meddelade att jag skulle höra av mig efter lunch, då jag var totalt nyvaken och blev så paff så kände att detta måste jag tänka på, än fast jag var helt säker på mitt val.
Kände mig så lycklig när jag ringde Fia och hon blev minst lika lycklig :D Förstå att vi nu ska gå denna utbildning tillsammans, kommer bli asbra!
Ett årig utbildning och sen lärling i två år, så tre år framöver vet jag va jag gör :D Känns sååååå braaaa!

Var med Ida på stan o käka lunch o rände runt, träffa sen Fia o när hon klev ur bilen så var smilegroparna vid öronen tro ja och jag fick en stoor kram :) Så glad för utbildningen :D
När jag kom hem så har började jag storstäda mitt rum, tagit fram mitt skrivbord osv och de känns riktigt bra! Är laddad för skolan!
Ikväll var jag iväg till Emilie och Ola och hälsade på, måste bli oftare känner jag, men trevligt var det!

Känns som om jag fått en rejäl vändning i livet och det känns kanonbra!

Nu behöver jag inte vara så rädd längre, rädd för att lämna det som jag inte visste vad, nu får tiden utvisa vad som är meningen med allt.

På tisdag startar Jokern, jag hoppas verkligen vi slutar i bra tid så ja hinner dit, får bara inte missa loppet, vill se stjärnan! :)

Galna kvällar!

Har haft ett par kanon härliga dagar med Fia och dom behövdes verkligen för att få tänka på annat för ett tag.
Och ack så roligt vi haft!

Spelar sällskapsspel tills sent in på natten där vi verkligen lärt känna varandra på djuuuupet! Ätit korv med bröd mitt i natten, haft en massa tjejsnack, letat falukorv på Ica osv!

Jag har skrattat för flera år känns det som. Alla borde ha en vän som Fia. Vi två matchar varann så bra och det är så himla skönt att ha en vän man verkligen kan säga allt till och inte behöva tycka nåt är pinsamt eller konstigt att säga, till Fia kan jag verkligen säga vad som helst och jag litar på henne.

Om det går lätt, så är det rätt!

Jag uppskattar så mycket att du finns och i stunder som dessa när jag har det totalt kaos i hjärnan så underlättar då så mycket för mig, skulle aldrig orka utan dig Fia!

Nu har jag ett par dagar framför mig då jag ska hinna med mer än vad jag egentligen kommer klara av, men jag måste. Ska nåt hända så måste jag börja nånstans. Ser verkligen fram emot min träff med hästprataren, men denna gång blir det inget prat med hästar, utan ett prat med mig, jag måste få ur mig så mycket och ha någon som kan få mig att vrida o vända på allt, det behövs verkligen just nu.

Boken är rätt bra, har förstått rätt mycket den senaste tiden och för varje kapitel som går så känns de snäppet bättre, men jag vet fortfarande inte om hur boken slutar och hur nånting alls blir. Jag har accepeterat förklaringar och saker som stått och läser nu boken i en lugnare takt. Men samtidigt är jag rädd, rädd för att aldrig komma till sista kapitlet, är rädd för att lämna boken som den är och ge mig av, jag är rädd att lämna nåt som jag vet inte vad.

Snart tar jag mig en minisemester till hemlig ort, ska bli skönt att komma iväg o koppla bort allt här hemma. Sandra o pappa sköter mina hästar medans jag är ute o ränner. Åker söndag natt och vet inte exakt hur många dagar jag är borta, allt beror på vad som händer o sker.

Jag är rädd, rädd för att vika av på fel vägskäl!

What a night!

Åkte till Fia igår kväll och vi hade världens tjejkväll! :)
Körde en ansiktsmask, fia färgade mitt hår o mina ögonbryn och sen blev det en massa tjejsnack till en film, och natten avslutades vid klockan 02:00 när vi kokade korv, såå gott!

Idag klev vi upp runt tio, jag har rensat en flyttlåda i hopp om att hitta en bok o garantipapper till mobilen men ickem så jag vet inte för fem öre vars dom sakerna är! Ogillar verkligen att det är andra människor som gått igenom och packat ner mina saker, så jag vet själv inte vars dom är nu, har noll koll o vet inte vars jag ska leta.. Och jag måste verkligen ha tag i sakerna nu!!
Sen har jag o Fia ränt på stan för lite ärenden och när vi kom hem beställde vi några saker på nätet så vi fick goda skratt!

Köpte ett sällskapsspel på stan som jag o Fia ska spela ikväll och har en vinflaska vi ska öppna och dricka till, detta kommer bli skojj! Haha!

Nu är det bokat, klart o bestämt för min lilla mini semester!

Jag får panik, tänk om allt skulle kännas så rätt och så bra, jag får panik över att måsta välja, panik över valen jag måste göra.

Men just nu är mitt huvud överfullt och jag måste verkligen göra något, jag kan inte börja nånstans just nu och ta tag i nåt för jag vet inte i vilken ände ja ska börja..

Min dröm lever alltid vidare och jag kan inte släppa den, inte efter att ja provat verkligen allt och vänt i alla vrår.

Jag vet att jag skulle få höra så många delade meningar, men jag skulle inte bry mig, för det viktigaste ändå att jag mår bra, att jag kämpar för att uppnå det jag vill och aldrig ger upp.

Så långt borta

Jag känner mig så långt borta, och vet inte vars jag är

Ska iväg på arbetsförmedlingen nu för att få ordna upp lite saker och få rätsida på hösten, än fast jag vet att det som bestäms idag, kommer bara göra mig mer förvirrad just nu.

Ikväll blir det girlsnight hos Sofia, blir väl nå film och en massa tjejsnack sen sover jag över tills imorn, pappa släpper ut mina hästar så slipper tänka på de :) behöver en kväll borta, och då är bästa stället hos Sofia där man kan prata om allt och hon lyssnar, sen kan man bara vara tyst och bara vara, så härligt! :)

Vaknade imorse, och efter nån minut blev jag alldeles tårögd igen.. Jag vill så gärna, men jag vill inte gå heller, nånting håller mig kvar och jag vet själv inte vad.

Många tårar

Kvällen har spenderats med bästa Fia, blev driven på Max sen hem till hennes lägenhet o käka och såg på film sen blev det en massa tjejsnack och sååå välbehövligt!

Kom nyligen hem och hinner inte mer än läsa några rader, skrivna av min vän och jag bröt ihop totalt. Jag vet inte vars allt kom ifrån men allt bara kom och det är äckligt när jag inte vet vars ifrån allt kommer. Jag gråter väldigt sällan, när det väl händer ja då är det inte bra..
Enda jag vet är att det är så mycket i huvet just nu, jag vet inte vars jag ska börja för att komma framåt, jag får panik i samma veva över att allt står still och det känns som att när som helst så faller allt. Jag vill ta tag i saker, men jag vet överhuvudtaget inte vilken ände jag ska börja i.

Jag är inte van att ha en vän som verkligen ser på mig och i mina ögon hur jag mår, men jag behöver det verkligen, eftersom jag sällan visar hur jag mår, om jag mår dåligt, så är det tur att det finns dom som ser det och vet om det, och som hjälper mig framåt.

- Inget har hindrat mig förut, och jag har sagt att jag ska bara tänka på mig själv nu, men jag är så rädd, rädd för att släppa taget på nåt som jag egentligen inte vet vad, det är det som känns så skrämmande

- Det tär på mig varje dag, jag engagerar mig inget längre, jag mår bara dåligt, jag vill bara att allt ska vara över nu, så jag kan gå vidare, för varje dag som går så tappar jag allt mer o mer, jag vill att det ska ske nu, samtidigt som jag är rädd för när den dagen kommer

Jag vill så gärna, glöden och kampen om att aldrig ge upp finns kvar inom mig, jag vill bara kasta mig ut och se vars jag hamnar, samtidigt blir jag rädd, samtidigt får jag panik, vilket gör allt till ett kaos